Tulpan

Att plötsligt inte mera känna igen sig själv är tungt för de flesta kvinnor i åldern kring klimakteriet. Att inte ha koll på sin kropp är ett problem för många.

Här kan du läsa mer om några av de symptom som kan upplevas i samband med klimakteriet.

Vänd dig alltid till läkare eller sjukvårdspersonal om du är orolig för hur du mår, över dina besvär eller din hälsa!

Värmevallningar och svettningar

 

Värmevallningar och svettningar hör till de vanligaste klimakteriska besvären. Av alla kvinnor upplever 70–80 procent vallningar och svettattacker i något skede av klimakteriet. Vallningarna kan komma närhelst under dagen eller på natten och pågå några tiotals sekunder upp till någon minut. 

 

Värmevallningarna beror på en aktivering av det sympatiska nervsystemet i kroppen. Därmed blir kroppen varmare, blodtillströmningen i huden ökar och det gör att du blir svettig som vid träning eller sjunkande feber. 

 

Man kan säga att som en följd av ändrade hormonnivåer och sjunkande östrogen, rubbas hjärnans naturliga termostat. Retningströskeln för värmeregleringen är lägre än tidigare eller så är reaktionerna vid olika situationer starkare än tidigare.  

 

Värmevallningar kan uppkomma redan i förklimakteriet, men för en del kan de börja också först efter menopausen. Typiskt är att värmevallningar/svettningar kommer på natten, vilket leder till sämre sömn, vilket i sin tur leder till att hjärnan nattetid inte återhämtar sig tillräckligt nattetid. Redan efter en veckas dålig sömn sjunker reaktionsförmågan och humöret. De kognitiva, kognitiva funktionerna, koncentrationen och den fysiska återhämtningen försämras. Många kvinnor sover dåligt under klimakteriet i upp till 10 år. En del kvinnor kan få så starka värmevallningar att de behöver byta kläder flera gånger om dagen. För andra kan nattliga värmevallningar innebära att man vaknar av att lakanen är genomblöta av svett. 

 

Vallningarna brukar småningom minska i styrka och avta. Hos en del kvinnor kan de dock fortsätta över 10 år. Träning, i synnerhet styrketräning, har visat sig hjälpa mot besvären. Annat som kan löna sig att pröva på är svala bad, akupunktur, att sova i ett svalt rum eller att minska på intaget av socker, kaffe och alkohol. För de allra flesta försvinner vallningarna bäst med hormonbehandling. Kom ihåg att allt är väldigt individuellt och råden bara är riktgivande åtgärder.

 

Humörsvängningar

 

Vid tiden kring klimakteriet är det typiskt att humöret hastigt växlar, vilket kan påverka vardagen negativt. Förändringen beror på de sjunkande och växlande mängderna östrogen, som påverkar bl.a. stresståligheten och lyckokänslan. 

 

Progesteronet fungerar som östrogenets motpol och kan även kopplas till nedstämdhet och depression. När hormonerna är i obalans uppstår en emotionell berg- och dalbana, vilket är vanligt i övergångsåldern. 

 

Humörsvängningar kan också bero på långvarig sömnbrist. När östrogenet minskar upplever många att sömnkvaliteten rubbas.

 

Sömnen

 

När vi sover får hjärnan och kroppen återhämta sig. Pulsen, kroppstemperaturen, blodtrycket och stresshormonerna sjunker. Våra muskler slappnar av och immunförsvaret stärks. 

 

Långvarig sömnbrist gör oss mer stresskänsliga och ökar risken för fysisk och psykisk ohälsa. Du kommer in i en ond cirkel när du ligger vaken, eftersom vakandet t.ex. kan leda till och  t.ex. ökade hungerkänslor och försämrar möjligheten att på nytt somna in.


God sömn gör att kroppen blir bättre på att hantera stress och påfrestningar. Vila behövs för att kroppen skall kunna återhämta sig, klara av vardagen och upprätthålla hälsan. 

 

Sömnproblem är ett av de vanligaste besvären under klimakteriet. Åtminstone 50–60 procent av alla kvinnor lider av sömnstörningar i detta skede av sitt liv. Det är typiskt att man somnar in bra, men vaknar under natten  och kan då få svårt att somna om. Värmevallningar under natten är ofta en orsak till den störda nattsömnen.

Samspelet mellan olika hormoner påverkar sömnen. Vid sidan av östrogen och progesteron, påverkas sömnen av kortisol, som gör dig pigg, och av melatonin som gör dig trött. För en frisk människa är kortisolet högst på morgonen, för att sedan sakta sjunka. Melatoninet är däremot högst på kvällen. Variationerna i dessa hormonhalter är stora och följdverkningar på individuell nivå olika. Någon har svårt att komma igång på morgonen, någon annan är väldigt trött på eftermiddagen. 


Sömnbehovet är individuellt, men den rekommenderade sömntiden per natt är mellan 7 och 9 timmar. Sömnen består av olika skeden. Den lätta sömnen infaller då du nyss somnat. Du vaknar då lätt och kan ha små muskelryckningar.

 

Djupsömnen brukar komma efter en till två timmar efter att du insomnat. Vid djupsömn blir andningen långsammare och musklerna slappnar av. Djupsömnen är det viktigaste skedet av sömnen, för då återhämtar sig kroppen och hjärnan bäst. Därutöver borde en till två timmar per natt vara s.k. REM-sömn (Rapid Eye Movement sömn). Under REM-sömnen drömmer vi som mest och hjärnan är då som allra aktivast. Då arbetar hjärnan aktivt på ett sätt som påminner om när du är vaken.

 

Sömnstörningar under klimakteriet beror ofta på bristen av östrogen. Hormonsubstitution med östrogen brukar förbättra sömnen. Läkare skriver ibland också ut melatonin, sömntabletter eller ångestdämpande medicin åt kvinnor i klimakteriet. Mången får hjälp av att ändra sin livsstil och sätta in fysiska aktiviteter och justera sitt kostintag. Försök se helheten.


Koffein inverkar ofta negativt på sömnen. Undvik därför koffein före läggdags. Ökad fysisk träningen gör kroppen trött, vilket underlättar sömnen. För många hjälper också ett dopp i kallt vatten eller en vak, vilket sätter i gång kroppens endorfiner. 

 

Urogenitala besvär

 

Ett vanligt symtom när östrogenet minskar i kroppen är sköra slemhinnor i underlivet och i urinröret. Ytterst på slemhinnorna finns ett skyddslager av celler som förtunnas, vilket blottar de omogna cellerna, som inte kan ge slemhinnorna samma skydd som tidigare. Slemhinnan är även beroende av en bestämd surhetsgrad som skyddar bakteriefloran. En brännande känsla när du kissar, en ökande risk för urininkontinens och obehagliga trängningar i underlivet kan förekomma. Östrogenreceptorer finns både i slidan och i urinröret.

 

Urogenitala besvär drabbar upp till 50 procent av alla kvinnor och kan vara både pinsamma och plågsamma. Minskad sexlust, lätthet att får skavsår i samband med samlag och en ökad känslighet för bakterie- och svampinfektion påverkar livskvaliteten. Sämre motståndskraft mot bakteriella angrepp i slemhinnan gör att besvären upprepar sig.

 

När slemhinnan förändras kan det lätt uppstå problem som urininkontinens. Det blir svårare att kontrollera sitt kissande och det kan ske urinläckage, speciellt när man lyfter tunga saker, hostar, nyser eller skrattar (ansträngnings- eller stressinkontinens) . Urinen läcker ofta i små skvättar. Orsakerna bakom urinläckaget är dels förknippade med  kvinnans korta urinrör och dels med att bäckenbottnens muskulaturen försvagas med åldern. Andra orsaker kan vara en överaktiv blåsa (”tvångsinkontinens”). 


Lokalt applicerat östrogen lindrar de urogenitala symtomen. Det är också viktigt att stärka bäckenbottnens musklerna med träning. Vid svår stressinkontinenss har mången nytta av en s.k. TVT-operation (tension free vaginal tapeape) operation, där man opererar in ett band som stödjer urinröret. Din läkare eller gynekolog kan ge råd om vad som passar dig bäst.

Att uppleva smärta i samband med sex är inte heller ovanligt, då slemhinnorna förändras och blir torrare. Mindre elasticitet och spänst, och minskat blodgenomflöde kan ge upphov till sveda, klåda och smärta i vulvan, och t.o.m. ge ytliga blödningar från slidslemhinnan. Dessa symtom kan underlättas av lokalt östrogen, som gör slemhinnan mjukare och fuktigare. Många får också hjälp av glidmedel i samband med samlag.

 

Minskad sexlust

 

Minskad sexlust är vanligt kring klimakteriet. Stress, rädsla för smärta, minskat självförtroende och oro föröver livssituationen i allmänhet påverkar vår förmåga att slappna av och njuta. Helheten kan påverkas av hormonella obalanser. 

 

Blodflödet i vaginans slemhinnor minskar i övergångsåldern, vilket gör att vaginan förlorar sin elasticitet. Det kan göra ont vid samlag och efteråt. Glidmedel kan vara till hjälp. Ifall ni använder kondom, kolla att glidmedlet är vattenbaserat (inte oljebaserat) så minskar risken för att kondomen spricker. I vissa glidmedel finns glycerin, vilket är en biprodukt av socker och kan öka risken för svampinfektion.

 

Torra slemhinnor 

 

Torra slemhinnor förekommer förutom i slidan också på många andra ställen i kroppen, såsom i ögonen, näsan och öronen. Du kan be din läkare skriva ut ögondroppar mot torra och irriterade ögon eller använda dig av receptfria fuktgivande droppar/salvor. Kosttillskott kan också hjälpa. Slemhinnor finns också i tarmarna och kan göra att tarmfunktionen blir långsammare med ökande risk för  förstoppning. 

 

Förändringar i vikten

 

Mer än hälften av alla kvinnor upplever viktuppgång i klimakteriet. Vikten stiger lätt 0,5 kg–1 kg årligen även om födointaget och motionen hålls på samma nivå som tidigare. Östrogen bildas även i fettvävnaden, vilket innebär att mera kroppsfett ger högre produktion av östrogen.

 

Sjunkande östrogennivåer förorsakar ofördelaktiga verkningar på ämnesomsättningen. Fettvävnaden ökar och muskelmassan minskar. Fettet brukar samlas i bukhålan och runt midjan, mindre vid låren och rumpan. 

 

Sjunkande östrogen kan också leda till ökat sug efter socker och andra sötsaker. Detta höjer insulinnivån och får dig att gå upp i vikt. Sjunkande östrogen ger en lägre stresströskel och därmed mer av stresshormonet kortisol, vilket får kroppen att lagra fett runt buken. 


Hjärndimma 

 

Begreppet hjärndimma kan bäst förklaras som mental tröghet och förlust av kognitiv klarhet. Problem med närminnet, att hitta ord och att ha olika koncentrationssvårigheter hör till fenomenet. Orsakerna kan vara många men studier har visat att hormonell obalans är en viktig faktor. 

 

Hjärndimma har många likheter med utmattningssyndrom. Forskning visar att många kvinnor får sin första depression i kring 50- årsåldern. 


Nedstämdhet och depression

 

Ett nytt skede av livet kan locka fram utmaningar som blir tunga att handskas med utan hjälp. Barnen flyttar ut, gamla föräldrar eller släktingar kan kräva omvårdnad, ekonomin kan trassla till sig och kroppen och psyket känns lite främmande. Det kan också bli tungt att jämföra sig med andra klimakteriska, som kanske inte har ett enda symtom.

 

Att åldras kan å andra sidan också geföda mera lugn och ro, vilket i sin tur som ger utrymme för tankar och fördjupning.

 

Under klimakteriet kan du uppleva tungsinthet och sorg även om du fortsätter leva som förr. Du får vardagen att fungera, men det är svårt att känna sig riktigt glad. Som nedstämd kan du lätt bli passiv och dra dig undan. Våga tala med dina vänner. Undvik att isolera dig, för då kan det bli svårare att bryta sig ur nedstämdheten och ensamheten.

 

Depressionens kärna handlar ofta om total brist på motivation. Situationen kan triggas av sorg och omställningar. Vid depression tänker man ofta på det som varit, ältar det som blev ogjort eller känner ångest inför det ogjorda eller för framtiden.

 

Vid kliniskt diagnostiserad depression har man starka symtom. Det blir svårt att ta hand om sig själv och det är omöjligt att jobba. Depressioner ivid 50-årsåldern behandlas på samma sätt som depressioner överlag i den psykiatriska vården. Vid behandlingen är det skäl att minnas de hormonella bakgrundsorsakerna och att korrigera dem. 

Åtminstone var femte kvinna drabbas i något skede av livet av en depressionsperiod. Perioden kan infalla i samband med stora hormonella förändringar. Upp till 10 procent av kvinnorna i åldern 65–75 lider av klinisk depression och använder då vanligen ångestdämpande eller antidepressiv medicin. Medicinering är bra, men kan behöva kombineras med allmänna omställningar i livsstilen. Ett hälsosamt liv gynnar helheten. Sund kost, tillräcklig träning, fysisk rörelse och en balans mellan utmaningarna i livet kan öka ditt välmående.

 

Led- och muskelvärk

 

Vid klimakteriet kan man uppleva värk i muskler och leder, vilket har samband med sjunkande halter östrogen.

 

Vid muskelarbete går muskelfibrerna delvis sönder, och vid högre ålder tar det längre tid för muskelfibrerna att återställas. Då östrogenet sjunker, behöver kroppen både längre uppvärmningstid före ansträngning och längre återhämtning efteråt. Muskelvärken håller i sig längre under klimakteriet än tidigare (upp till en vecka). Låga östrogennivåer kan också medföra led- och muskelvärk utan någon speciell ansträngning. Plötsligt har man bara ont i vristen, benet eller tummen utan synbarlig orsak. Lätta promenader, simning m.m. kan lindra besvären, eftersom rörelse ökar blod- och vätskecirkulationen i muskler och leder.

 

Ökad fettmängd och förlust av muskelmassa

 

Vid klimakteriet förändras förhållandet mellan muskler och fett. Muskelmassan minskar, medan kroppens fettmängd ökar och omplaceras på nya ställen i kroppen. Hullet har en tendens att samla sig kring midjan och i buken. Man kan säga att ju äldre kvinnan och mannen blir, desto mer liknar deras kroppsformer varandra. Kvinnans runda former kring höft och bröst minskar och när muskelmassan krymper blir även ämnesomsättningen långsammare. Vi brukar ändå ofta fortsätta att äta som förr, vilket kan leda till att vi går upp i vikt.

 

Redan i 30–40-årsåldern minskar muskelmassan och styrkan med 8 till 10 procent under 10 år. Då du fyllt 50, minskar de snabba muskelfibrerna radikalt. Det kan märkas i muskelstyrkan, i muskelfunktionen och i reaktionsförmågan. Det är bl.a. de snabba muskelfibrerna som reagerar då vi faller. Så småningom kan vardagssysslor kännas svårare och det krävs mera kraft än tidigare att lyfta tyngre föremål.

 

När du fyllt 70 år kan massan minska med upp till 15 till 20 procent på tio år. Muskelmassan minskar främst i de nedre extremiteterna. Att förlora muskelmassa kallas sarkopeni och är en naturlig del avi åldrandet. Då räcker det inte längre att promenera och träna lugnt. De snabba muskelfibrerna kräver styrketräning eller annan slags mera explosiv träning.

 

Är du nybörjare går det fort att öka muskelmassan. Musklerna blir inte i sig genast större, men signalerna till musklerna blir fler. Småningom blir musklerna effektivare och muskelcellerna ökar också i storlek.

 

Brösten 

 

Östrogenet inverkar på bröstvävnaden och många upplever att brösten förändras med hormonnivåerna. Då hormonet minskar i kroppen blir också brösten mindre. Eftersom det för många kvinnor är lätt att samla på sig fett samlas det också i brösten. 

 

Håret

 

Då östrogenet sjunker påverkar det även hårväxten. Håret kan kännas tunnare, elasticiteten kan minska och även håravfall förekommer i klimakteriet. Någon kan få hårstrån på hakan och på andra nya ställen på kroppen. 

 

Det allmänna hälsotillståndet påverkar håret liksom så mycket annat. Balanserad kost och kosttillskott i form av magnesium och B-vitamin kan hjälpa. 


Vid ungefär 45-årsåldern börjar pigmentet vanligen förändras. Om dina föräldrar fått gråa hår i en viss ålder kommer du sannolikt att få gråa hår i samma ålder. Att säga att vi “får gråa hår” inför utmaningar kan stämma. Stress anses ge tidigare bleknande pigment i hårstrået. 

 

Torr hud

 

Östrogenet binder fukten i huden och det finns rikligt med östrogenreceptorer i ansiktet. När hormonhalterna växlar i klimakterieåldern kan det upplevas som att huden plötsligt åldras fort. Huden blir torrare i hela kroppen, men känns ofta speciellt  i ansiktet. Talgkörtlarnas produktion avtar också, och ger inte mera samma skyddande effekt.

 

Med åldern minskar också kollagenet i huden, vilket gör huden mindre elastisk. Det yttersta lagret, det s.k. hornlagret, kan bli tjockare under klimakteriet och känns därför strävare. Risken för pigmentförändringar och couperosa (då hudens yttersta blodkärl spricker) är också vanligare i medelåldern. Torr hy kan dagligen skötas med olika typer av fuktgivande salvor.

 

Hjärt- och kärlsjukdomar

 

Då östrogenet sjunker i klimakterieåldern kan det leda till att blodets kolesterolnivå förändras i negativ riktning. Östrogenets skyddande effekt på kranskärlen runt hjärtat avtar i takt med östrogenbortfallet. Därför ökar risken för hjärt- och kärlssjukdomar efter menopausen. Tio år efter menopausen är risken ungefär på samma nivå som hos männen. Också övervikt, tobaksrökning, stress och sömnsvårigheter ökar  risken för hjärt- och kärlsjukdomar. 

 

Högt blodtryck och hjärtklappning

 

Hormonförändringar i klimakterieåldern kan påverka blodtrycket. Då östrogenet sjunker kan blodtrycket öka. Det är inte heller ovanligt att kvinnor i klimakteriet drabbas av hjärtklappning och rytmstörningar. Själva hjärtklappningen kan vara ofarlig, men det är ändå viktigt att undersöka och utesluta eventuella bakomliggande orsaker.

 

Hjärtklappning eller rytmstörningar kan också vara kopplade till kroppens ökade känslighet för stora mängder socker, kaffe och alkohol. Hjärtklappning kan ytterligare höra ihop med obalans i sköldkörtelfunktionen. 

 

På hälsostationen kan du med hjälp av blodprov få information om värden gällande din hjärthälsa (hemoglobinnivå, socker- och fettvärden, sköldkörtelhomon m.m). 

 

Sunda levnadsvanor, lämplig mängd sömn, balanserad kost och tillräckligt med motion är alltid att rekommendera. Även styrketräning är bra för att upprätthålla kroppens grundstyrka.  

 

Stresspåverkan

 

Upplevelser av stress är ytterst subjektiva och individuella. I början av en stressig period är det vanligt att sömnen, blodtrycket, uppfattningsförmågan och tarmfunktionen påverkas. Typiskt är att både känna sig “upp i varv” och samtidigt djupt trött. 

 

Symtomen är kroppens sätt att be om hjälp. Blir stressen långvarig kan det leda till utbrändhet och depression. Långvarig stress kan också kopplas till känslighet för kemikalier, kroniska infektioner, kronisk mental och fysisk utmattning, återkommande, kroniska luftrörsinfektioner, långsamt tillfrisknande, ledgångsreumatism, fibromyalgi, svaghet eller brist på uthållighet.  

 

Sjunkande östrogen under klimakteriet kan göra att du lättare känner dig mer stressad och bl.a. lockas att äta osunt. Det kan utveckla insulinresistens dvs. nedsatt förmåga att reagera på insulin i cellerna. Vid låg serotoninnivå kan känslan av oro lättare uppstå. Största delen av kroppens serotonin tillverkas i tarmsystemet, men tarmen måste ha den rätta balansen av ”goda” bakterier för att tillverka serotonin.

 

Du som är beroende av den kick en förhöjd adrenalinnivå ger (det hormon som frigörs från binjurarna vid stress) kan hamna i en ond spiral. Utdragen hög nivå av adrenalin leder småningom till utbrändhet eller utmattningssyndrom. Hets och hög press skapar stress. Undvik så gott gått det går en alltför hektisk livsstil. 

 

All stress är inte skadlig. En positiv fysisk eller känslomässig stress håller kroppen aktiv och vital. Positiv stress motiverar dig till att åstadkomma saker och ting, och hjälper dig att klara av något som först verkar vara nästan omöjligt. 

 

Mag- och tarmproblem 

 

För många kan det uppstå mag- och tarmproblem i samband med klimakteriet. Tarmens slemhinna påverkas av sjunkande halter östrogen och ökar känsligheten för infektioner. Många upplever att de blir känsligare för vissa födoämnen såsom t.ex. gluten, mejeriprodukter, socker och ägg. Diarré eller förstoppning kan vara symtom på tarmproblem. Sök läkarvård om dina problem blir långvariga. 

 

Problem i arbetslivet

 

Många klimakteriebesvär kan påverka din arbetsförmåga och ge upphov till problem i arbetslivet, såvida de inte åtgärdas. Många medelålders kvinnor upplever att deras symtom inte tas på allvar, att de blir åsidosatta eller upplevs som besvärliga, rent av jobbiga i arbetsgemenskapen. Klimakteriet borde tas i betraktande i arbetslivet på samma sätt som andra gynekologiska tillstånd såsom en graviditet och mensbesvär.

 

En kvinna i medelåldern är en resurs på sin arbetsplats. Många har lång arbetserfarenhet och ett specialkunnande. På en modern arbetsplats ska det finnas flexibilitet och förståelse för denna målgrupps speciella livsskede. Ett öppet klimat där det går att tala om symtomen under klimakteriet och om de utmaningar de ger ökar välmåendet, vilket gynnar alla i arbetsgemenskapen oavsett ålder och kön.

 

När ska man uppsöka hjälp?

 

Symtom som beror på klimakteriet kan vara svåra att definiera, eftersom de lika väl kan bero på något annat hälsoproblem. Många läkare känner inte till alla alla förekommande besvär och symtom. Hur vi mår och vad vi upplever som problem är väldigt individuellt. För en person är huvudvärk en del av vardagen, medan andra stannar upp och genast söker hjälp. 

 

Risken med klimakteriet är att den drabbade får fel medicinering mot sina  klimakterierelaterade symtom. Det kan ske speciellt om läkaren inte ser till helheten och den hjälpsökandes ålder. Det finns också en hel del okunskap kring klimakteriet. Många tror att mensen måste ta slut innan klimakteriets symtom kan börja. Ifall livmodern är bortopererad, har du inga blödningar, som talar om för dig att funktionen i äggstockarna är på upphörande. En hormonspiral gör ofta att blödningarna upphör och det kan då vara svårt att veta när avsaknaden av blödning beror på spiralen eller på menopausen. I dessa fall visar ett blodprov av FSH-nivån (follikelstimulerande hormon) om äggstockarna fungerar eller inte. 


Sök alltid hjälp om då du känner att du inte mår bra eller om besvären försämrar ditt allmänna välmående. 

 

Du bör utan dröjsmål uppsöka en läkare vid:

  • kraftiga blödningar

  • svåragradiga psykiska symtom

  • urin- och avföringsproblem

  • långvarig sömnbrist

 

De vanligaste symtomen är:

  • vallningar och svettning

  • utmattning

  • sömnproblem

  • depression

  • ångest

  • ont i muskler och leder

  • rytmstörningar

  • besvär från slemhinnorna

 

Alla dessa symtom kan bero på lågt östrogen, men man skall inte utesluta att det också kan ligga andra orsaker bakom symtomen. Viktigast är att du hittar dina egna sätt att må bra på.

 

Så gott som alla känner av något eller några klimakteriesymtom. Det är viktigt att hitta stöd som känns bra just för dig. För någon räcker det med att bara prata om besvären, andra behöver konkret information. 

 

Några tips:

 

  • Läs allt material du kommer över (men tro inte blint på det som sägs)

  • Våga fråga råd av din gynekolog, allmänläkare eller hälsovårdare. Klimakteriet skall inte vara tabubelagt inom hälsovården.

  • Det viktigaste stödet är dina vänner, och dina nära och kära som känner dig bäst.

  • På sociala medier finns det många stödgrupper som du kan vända dig till med dina frågor. Du hittar några sådana stödgrupper bland referenserna.

  • Delta i kurser kring klimakteriets teori och praktik för saklig information

  • Läs om klimakteriska kvinnors erfarenheter i sociala medier och i litteraturen